Det har hänt en del sen jag skrev sist. Vi har haft opponering och inlämning, och idag står Malin och jag med ett VG i C-uppsatsen. Det är svårt att förstå att det gått tre år nu sen jag började utbildningen. Det är blandade känslor, både glada och ledsna. Roligt att kunna avsluta ett kapitel i mitt liv, men tråkigt att flytta ifrån mina vänner. Lägenheten ska tömmas på fredag och sen tar det nog ett tag tills jag kommer tillbaka till Västerås igen. För att fira den sista tiden köpte jag förstås en ask med praliner från Mälarchocolaterie, som jag avnjöt lite i taget den sista tiden. Godare praliner får man leta efter!

 

Jag har redan börjat sommarjobba på YFU, det går bra och det är kul att vara tillbaka lite. Planen sen är att söka jobb och bostad i svåra Sthlm. Men med hopp om att allt löser sig så ska jag kämpa vidare med nästa kapitel av livet.

Vad som händer med den här bloggen vet jag inte, kanske fortsätter jag lite då o då, men då om något annat än studentlivet. Eller så skriver jag inget mer.

 

Senaste veckan har innehållit examensceremoni i skolan och examensmiddag med klassen. Hade även examensfirande hemma i Sthlm med mina vänner.

 

Vi får se vad framtiden har att erbjuda. Men jag tar stegen i ett lugnt tempo.

 

Idag fick vi ihop hela uppsatsen!!

Nu har vi lämnat in den till vår handledare som ska ta en sista genomläsning innan vi ska skicka in den. Men så enkelt är det förstås inte. Han kommer att kommentera in i alla små ord, men det kommer ju hjälpa oss att få ihop en bättre uppsats. Innan veckan är slut ska vi i alla fall få ihop den så den blir publicerbar, och måndag kl.9 ska den vara helt inlämnad! Då kan vi inget göra, vänta på om vi får gå vidare till opponering, o sen är det inte långt kvar!

 

Det känns skönt.

Jag är alltså "ledig" ikväll och imorgon, och på onsdag ska vi träffa vår handledare som ska gå igenom uppsatsen med oss.
 Pirrigt.

 

Mitt liv är inte så spännande mer än så just nu. Sen väntar ändå jobbsökning och boendesökning...

 

 

Inom en vecka ska vi ha fått ihop hela uppsatsen. Det känns skönt! Men det går trögt framåt. Framåt går det ju i vilket fall, men det är omständigt och det tar tid.

Idag hade vi en maffig dag i skolan tillsammans. Inkluderat var en lunch med vår handledare som gav oss både hopp och jobb. Därefter var det jobb, jobb, jobb... och till slut började våra hjärnor stängas av, så det var dags för en promenad. Vi promenerade en liten bit till en kiosk som kallas "karamellfarbrorn". Där fanns det så många olika sorters lösgodis att vi behövde blunda för att inte vilja ha alla favoriter. Eftersom både Malin och jag är godisgrisar. Med hjälp av en påse godis satte vi igång igen i skolan och kom fram liten bit till.

 

Kl.18 stängde vi av och traskade hemåt. USCH vad KALLT det var!! Jag blev lite chockad över kylan. Trots tjock skinnjacka, varmare skor och hurtiga steg tog det ett bra tag innan jag började få upp värmen i kroppen. Väl hemma var jag ju varm....

 

Har börjat fundera lite mer på framtiden också, men låter mig inte tänka för mycket då det kan ta upp för mycket energi av att bara tänka. Men det finns lite spännande inslag framöver som kan höja lite glädje för mig.

 

Nu får jag stänga av datorn o börja lägga mig för att jag ska orka imorgon :)

Snart har det gått en månad. En månad som har varit berg och dalbana. Har fortfarande svårt att förstå att pappa inte finns vid livet. Därför känns det som att han ändå finns bland oss nånstans. Det lär väl slå mig senare...

 

Men under tiden har jag suttit med c-uppsatsen så det ryker om den. Bokstavligen. Det rullar på, visst, men det tar sån tid! Men samtidigt så har det gått smidigt ändå måste jag säga. I jämförelse med hemtentor så har jag inte blivit trött på uppsatsen på samma sätt som jag brukade bli trött på hemtentor. Kan det vara för att man skriver om något som man tycker är intressant? Eller för att jag skriver med en så duktig tjej som heter Malin?

Om en månad står vi (förhoppningsvis) med ett examensbevis i handen, glada o nöjda med uppsatsen och samtidigt nervösa för framtiden.

 

Jag har farit mellan Sthlm och Västerås nu den senaste tiden. Mio har mått dåligt de senaste dagarna med diarré och spya. Vet inte vad som hänt henne, men hon mår inte så bra. Eller, hon mår bra när vi går ut. Men hon har nog inte det så kul i magen. Hoppas att det går över snart.

 

Måste också lägga in ett klagomål på det kalla vädret... Det är ju maj?! Brukar det inte vara varmt då? Men icke, igår kväll när jag gick med Mio var det 5 grader kallt.. usch, skulle ha tagit med mig varmare skor från Västerås... Och när jag sitter o skriver uppsatsen börjar jag frysa efter någon timme för att jag suttit stilla...

 

Igår jobbade jag i en annan ishall då vår ishall har stängt för denna säsong. Det lär nog också ha blivit min sista gång jag står på isen innan sommaren.

 

Mio underifrån, ser alltid söt ut men bilden är inte rättvisande :P

Jag har varit ganska frånvarande här märker jag. Senaste inlägget daterat i slutet av mars. Ja, det har hänt en hel del. Kanske också därför jag inte skrivit något för att jag inte haft tid.

 

C-uppsatsen sattes igång med raketfart och vi har varit upptagna så gott som hela tiden, ordet "helg" har försvunnit nästan helt och vi har kört så det ryker om våra hjärnor. Det har dock gått bra tack vare det tempot, vi har kommit så pass långt att vi inte behöver oroa oss lika mycket som början. Men samtidigt har jag varit såååå trött hela tiden. Känns som jag inte har tillräckligt med energi just för att jag varit igång så mycket. Nu tar vi en mikropaus i samband med Valborg, men vi är nog igång igen på söndag, om inte redan imorgon...

 

Min pappa har mått sämre och sämre, det har gått väldigt fort den sista tiden. Till slut fick vi honom att åka med ambulans till sjukhuset. Jag sov även över där en av nätterna. Därför har jag varit mycket i Sthlm också. Men eftersom jag också hade C-uppsatsen blev det en hel del pendlande mellan städerna, och kanske därför jag också var så trött hela tiden.

Men så en lördag var det dags för pappa att gå vidare i nästa skepnad. Han lämnade oss och jordelivet när det var en fin och solig lördag. Utan smärta och det var fridfullt.

Första veckan var tuff, jag hade svårt att koncentrera mig ibland och det var en berg-o-dalbana av hela mitt liv kändes det som. Andra veckan, den här, har varit lite bättre. Eller snarare, det har inte känts som att pappa inte är vid liv längre. Det har känts som att pappa finns nånstans, han är bortrest som han brukade vara, vi kan ringa honom om vi vill, den känslan. Det går liksom inte att greppa taget om verkligheten att jag inte längre får krama honom som förut.

 

Vi har fått massor av blommor och kort, telefonsamtal och mail från alla möjliga vänner och bekanta som tänker på oss. Det är ofattbart, jag är helt överväldigad av hur många som tänker på oss och stöttar oss. Samtidigt känns det så overkligt, de blommor som finns känns som att de finns där av en annan anledning. Vissa saker är väl bara svåra att greppa om kanske.

 

Vi har också planerat begravningsceremoni, den sker på torsdag. Är lite rädd för den dagen, samtidigt känner jag att det kommer bli skönt när dagen är förbi.

 

Nu är vi bara 5, och Mio. Känns obalanserat.

 

Nu var det ett tag sen jag jobbade som tränare. Så igår stod jag på isen tillsammans med några åkare. Det var kul och känslan att åka på isen igen är så härlig!!

Och så var jag på tävling på kvällen, det var längesen jag var tränare på tävling, men det var också kul! Blev självklart kall som en isbit, fötterna blev som isblock...

 

Och från o med idag har jag suttit med den sista hemtentan vi har i utbildningen. Har inte riktigt motivationen att sitta med den, men jag får väl kämpa lite så den blir klar någon gång...

 

Nu ser jag att det var ett tag sen jag skrev sist...!

Vi åkte till Gran Canaria,och flyget dit innebar 6 timmar av en rad partytjejer under 25 år som bokstavligen förfestade på planet hela vägen fram...! De satt på raden framför oss, 3 tjejer. Framför dem satt turligt nog (för dem) 2 yngre killar, och så vi bakom dem. Så de hade turen att det var unga runtom dem. Musik ur mobilen, vinflaska efter vinflaska satt de o drack och tjoade högljutt och vi satt ungefär i mitten av planet.

Fram mot slutet av resan började de att snacka med killarna framför dem och med oss, de var nog uttråkade till max och behövde få lite annat att göra, och att de var lite fulla också o kunde göra lite som de ville. De var faktiskt roliga o prata med och var trevliga, även om det blev tröttsamt att höra dem hela tiden under flyget.

 

 

Väl framme tog vi en taxi till hotellet. Taxichaffisen berättade lite om ön och hur det är där vi kommer att bo osv, vi fick mycket bra info om ön och så. Det sköna är att de pratar spanska på ön, visserligen med någon slags dialekt, men Jesús kunde ändå kommunicera med dem utan större problem vilket underlättade för hela resan. Det fanns några ord som var annorlunda än riksspanskan. T.ex. säger de "guagua" till buss.

 

Måste säga att det var verkligen härligt där! Sol, hav och värme <3 Bästa som finns!

Vi gick runt mycket och försökte lära känna staden mer eller mindre, Las Palmas. Vårt hotell låg en bit bort från stränderna, men samtidigt låg den bra till för vi var nära stadskärnan. Det fanns en lång shoppingväg som också ledde till gamla stan. Och hotellet låg precis vid bussterminalen vilket var toppen för därifrån tog vi buss till stranden och även tillbaka till flygplatsen utan problem.

 

 

Den här resan fick symbolisera flera saker, både att det var vår första flygresa tillsammans, vi firade 4 år tillsammans och att Jesús jobbat exakt 1 år på sitt jobb. Samt lite lugn före stormen för min del som snart ska börja med C-uppsatsen på riktigt, slutspurten för utbildningen.

Visserligen hade jag oturen att lida av huvudvärk/migrän orsakat av mens, men andra hälften av resan mådde jag bra ändå.

 

 

Har en stark känsla att vi kommer åka tillbaka fler gånger, antingen till samma ö eller de andra öarna.

Kan dock tillägga att det var bokstavligen kaos dagarna innan resan för att Norwegian som vi skulle flyga med hade haft strejk i en hel vecka och vi var så osäkra på om flygen skulle gå. Vi sökte för andra flyg och andra reseorter för att kunna få ihop det. Men till slut fick vi reda på att flygen till och från vissa länder och städer, däribland Spanien, skulle vara ganska så säkra biljetter. Därför vågade vi till slut (dagen innan) ändå bestämma oss för att flyga dit, trots att det fanns en risk att vi kanske inte skulle kunna ta flyget hem. Tur nog gick allt som det skulle, men på flyget hem fick vi åka på ett inhyrt flyg som var större och blev nästan fullt då både folk som skulle till andra städer inom Sverige fick åka med till Arlanda, och jag tror att även de som skulle till Finland fick åka med till Arlanda. Vi hade tur, men en stor del hade lite mindre tur med flyget tillbaka hem. Jag är glad att det ordnade sig till slut ändå, med tanke på att vi nästan höll på att skippa hela resan.

Efter tentan märkte jag hur dålig min syn blivit. Jag ser oskarpt och måste anstränga mig för att kunna se något tydligt. Exempelvis när jag kör bil behöver jag anstränga min syn för att se vad det står på skyltarna. Tråkigt nog. Måste kanske sträva efter att göra någon form av ögonoperation inom några år. Sparar ihop lite halvhjärtat nu, men kanske borde lägga undan några slantar för att kunna utföra en sån operation inom en snar framtid... Usch, jag hatar ordet operation och att göra det med sina ögon är en av de värsta tänkbara för mig. Men om jag ändå lägger ner massa pengar på linser och börjar bli trött på att ögonen lätt blir torra pga linser så är det nog dags att ta nästa steg...?

 

Nu händer det grejer samtidigt, jag söker jobb, bostad och pluggar samtidigt. Det blir en del spretande i tankarna känner jag. Plugg är indelat i minst två stora områden, ett är den vanliga kursen som går och det andra är C-uppsatsen. Tur nog har jag hittat en ny partner att skriva med och vi har börjat komma igång med vårt projekt. Det kommer nog gå bra, men tiden innan saker börjar falla på plats är verkligen inte så rolig.

 

I lördags åkte Victoria och jag och hälsade på Karina o hennes lilla Natalie! Åh det var bebismys på hög nivå och hon är en så glad liten tjej att hon sprider glädje så rummet blir helt fullt!! Måste erkänna att jag blev bebissugen när jag träffade dem...! Vi fick också se bilder på när hon hade fötts och den första tiden. Så fina bilder de hade och jag laddades med massor av kärlek när jag hade varit hos dem! Riktigt mysigt var det!

Vi åkte sen vidare till Mia ute på landet, ja bokstavligen. De har flyttat till ett radhus och det var kul att få se hur de bor nu. Eftersom det verkligen var ute på landet så var det ett lugn runtom och jag förstår att det ger en helt annan känsla av vardag när man bor på landet.

 

Nicky har valt att åka till Junior-VM och imorse tog han planet till Tallinn. Jag hoppas att han får en glädjefylld upplevelse de närmaste dagarna och att han lär känna massor av andra!

 

Jag och Jesús kommer att åka en kort sväng till Kanarieöarna på söndag för att koppla av och ladda på med sol och värme och energi. Passar på innan jag får det riktigt hektiskt. Båda har aldrig varit där och jag minns bara hur klasskompisar pratade om Kanarieöarna när det var hett på 90-talet. Nu får jag själv åka o se vad det var som lockade svenskarna dit ;)

 

Valparna hos Victoria :)

...den här hemtentan. När jag började tänkte jag att det skulle bli en intressant tenta. Visst, den är fortfarande intressant, men det börjar bli tröttsamt att tänka och tänka, sen försöka formulera sig någorlunda förståeligt och inte alltför knas. Men måste kämpa lite till. Ett par sidor till så blir jag någorlunda klar. Måste finslipa för det är ingen ren text än... åh vill bara bli klar.

 

Törstar på socialt umgänge också, men hinner inte. Sitter på rumpan typ hela dagarna förutom när jag går ut med Mio. Däremot börjar det bli tråkigt för jag har gått de olika vägarna flera ggr nu. Om jag går andra vägar blir det för långt att gå. Låter fett gnälligt, men kanske för att det börjar bli så tråkigt!

Fast ändå tur att jag inte är i Västerås, hade kanske varit värre...! Där sitter jag helt ensam hemma. Blir för tungt att dra med sig den här tunga datorn och 4 böcker varje dag för att byta omgivning.

 

ok, ska återgå nu...

 

Sitter med hemtenta igen. Det rullar på sakta. Hinner bli frusen innan jag får ihop någon lämplig text...!

 

Förra veckan åkte jag och en gammal teamkompis skridskor! Vi hade pratat om det ett tag så det kändes skönt att äntligen få ihop det med dag o tid. Dock trodde vi det var inomhus, men icke, plus en massa hockey eller bandykillar. Så vi valde att åka på bandyplanen ute istället. Men solen kom fram och det var mysigt! Fast vi kände oss ostadiga...! Och isen var sträv, jag som är van vid inomhus-is. Huvudsaken är att vi hade kul och fick tid att ses!

 

Oj då, nu var det ett tag sen jag skrev här.

Kan uppdatera att mitt ögonlock som blev inflammerad lyckades jag kurera intensivt med kolloidalt silver i ett par dagar och svullnaden minskade drastiskt! Så på fredagen när jag åkte till Globen så hade ögonlocket hunnit bli någorlunda normalt igen.

Märker att jag har lite lite kvar av inflammationen, men det mesta är borta! :D

 

Hade en vän från Japan över samma helg som EM, och hon fick uppleva det värsta av svensk vinter: snö HELA dagen blandat med regn ibland, och SLASK! Värre kunde det ju inte bli?! Så jag sa till henne att nu kan hon komma när som helst till Sverige, för hon har överlevt detta väder i 2 dagar!

 

Vi hade kul, det var längesen vi sågs sist och jag fick guida henne lite här och var. Vi åkte till Kaknästornet för att hon ville dit och tyvärr såg man inte alls så mycket, men ännu en orsak för henne att komma hit igen.

 

 

Sen dess har jag varit i Västerås, pluggat så ofta jag orkat. Men också slagits av väldans stark menstruell migrän i fredags... Jesús fick massera mitt huvud länge för att jag ens skulle orka göra något, så ont hade jag... Stackarn, hade kommit hem från jobbet, handlat också, och det första han fick göra var att ta hand om mig. Hatar migrän... Så inget fredagsmys var det..

Men på lördagen firade vi Bennifer! Det var kul att träffa henne, nu när vi går olika inriktningar hinner vi inte ses.

 

Den senaste tiden har vi haft sol!! Det är så underbart! Jag blir så glad och pigg av solen, helt otroligt hur mycket jag påverkas, men jag antar att många är som jag, påverkas av solljuset. Kanske för att vi bor på norra jordklotet?

 

Just det, har testat Marabous nya Japp-chokladkaka. Den var inte så märkvärdig, eller så börjar jag gå ifrån dessa söta smaker? Men det var bra att jag provade den iaf, nu vet jag hur den smakar.

 

Sen igår har mitt vänsta öga åkt på en ögonlocksinflammation (yes, jag googlade...). Innebär att endast ögonlocket är inflammerat. Tack o lov egentligen, för annars hade jag inte kunnat ha linsen i ögat (visserligen ska man skippa linsen helt egentligen), annars är jag bokstavligen nästintill blind och då kan jag inte fungera som en vanlig människa tyvärr. Ja, jag har tänkt på att göra någon laseroperation, men jag har väntat dels för att jag känner att jag borde gå upp i ålder innan dess, och för att jag inte kollat upp något kring det. Men ja, jag har tänkt på det här i säkert 10 år nu.

 

Ögonlocksinflammation. Jag ser ut som att någon slagit mitt öga fast typ bara lite. Tack o lov har jag inte haft skola (har imorgon) så jag har inte behövt sminka mig eller gått ut mer än till matbutiker. Det gör ont, konstant, speciellt när jag blinkar...vilket är typ hela tiden...

Och jag som ska till skolan imorgon, Globen imorgon med Therese, och så ska en vän från Japan komma just på lördag! Och jag ser ut som någon som slagit mig. Här blir det inte många bilder på mig den kommande helgen... :(

Föll sig väldigt olägligt tycker jag.. Får se om jag kan fixa något med smink... men det bästa är att vara utan smink och linser för att det inte ska bli långdraget... usch...

 

Till lite bättre tankar. Igår började EM i konståkning i Globen. Satt förstås framför TV4 play istället. Men det var kul ändå och jag skulle ändå inte orka åka fram och tillbaka överallt. Kanske hade gjort det om det varit VM...

Igår gjorde Majorov ett ganska bra åk trots skada. Håller tummarna för honom imorgon, då ska vi se honom i Globen!

Idag åker systrarna Helgesson, hoppas att det går bra!

 

 

Under den här tiden sitter jag förstås o pluggar, vi läser en bok i veckan och dessutom skriver 2 sidor kring argument för och emot författaren. Så det är mycket tankeverksamhet den här kursen. Men vad gör man inte för en av de bästa lärarna vi haft?? :P

 

På tisdag börjar min sista termin på skolan, på det här programmet. Och den terminen kommer att vara i Eskilstuna. Vi har skolbuss mellan Västerås och Eskilstuna som vi åker gratis, men det är lite trögt att vi behöver ta oss dit för att ha lektioner. Jag får göra det bästa av saken. Försöker iaf att uppmuntra mig om att runt hälften av terminen kommer vara C-uppsats ändå. Så vi lär väl inte vara i Eskilstuna hela terminen.

 

Har dock redan smygstartat terminen lite med att börja läsa i den första boken vi ska använda. Lite trubbad av jullovet fortfarande, så jag känner inte att jag hänger med riktigt, men jag lär väl komma in i det snart, hoppas haha.

 

Blir ganska osäker och orolig för den här terminen faktiskt, som jag skrivit tidigare, mycket måste beslutas och mycket måste göras. Just nu är inget säkert eller klart för hur det blir efter examen, vilket är en aning jobbigt. Det var jobbigare efter sommaren, sen lugnade jag ner mig. Nu börjar det sakta komma tillbaka igen, oron och ovissheten som jag inte gillar så värst mycket.

 

Hittills har jag iaf lyckats få VG i alla kurser den senaste terminen vilket är roligt. Nu har vi bara en tenta kvar som vi precis lämnat in, så får vi se vad det ger.

Som att fira det köpte Josefine o jag en varsin skinnjacka! Jag blev kär i det röda med en gång.

 

Från i torsdags fram till imorgon söndag åker Nicky på en pytteliten yta plast-is inne i NK Stockholm. Han och en tjej som heter Alice åker och gör reklam för januaris EM i konståkning i Globen. Nicky får åka med kläder från Tiger of Sweden och varje heltimme idag och imorgon kan man se dem åka runt på plasten.

Det är så fint inne i NK så det är ett smart val att välja NK som plats.

 

 

Jesús har kommit hem från Peru nu och det är skönt att äntligen kunna träffa varandra, hålla om varandra och inte ha en skärm mellan sig. När vi möttes kändes det inte som att vi varit ifrån varandra i 3 veckor, men ibland känner jag att det var längesen vi kunde mysa o prata om olika saker en längre tid än den korta tid vi haft på Skype då o då.

 

Idag tänkte vi gå o äta ute nånstans och gå på bio, vad vi ska se är ännu inte bestämt men vi lär hitta något snart.

Trots ny snö gick jag upp kl.5.45, fixade frukost som jag tog med mig och gick till stationen för att åka mot Västerås. Vi skulle ha handledning kring vår grupptenta, eftersom det är bra att vara med och så hade vi några frågor vi ville få hjälp med så tog jag mig upp o tänkte att jag åker dit o sen tillbaka. Tog med mig lite saker och kläder som jag inte behöver just nu och lämnade i lägenheten innan jag tog min väska och mötte upp Josefine för att gå till skolan.

Vi var nästan försenade, men kom precis i tid! Fast... hela klassen stod fortfarande utanför klassrummet så vi pustade ut och var lite glada att vi inte behövde klampa in precis när läraren börjat. Men efter en stund började vi se ut som frågetecken. Flera minuter gick, till slut hann en kvart gå och vi började verkligen undra. Jag och en klasskompis gick ner till studenttorget för att kolla läget. De hade inte fått någon rapport eller anmälning från läraren, och vi hade inte fått något på varken skolmailen eller Blackboard.

 

Efter 20 min började några gå, vi stannade en stund men Bennifer och jag satte oss vid ett bord för att gå igenom sista biten på tentan och hur vi skulle skriva ihop det. Trots det kom ingen lärare vilket resulterade till att nästan alla gick sin väg, antingen hem eller för att plugga. Jag hade ju redan köpt biljett hem, men tåget skulle gå 13.40...

 

Till slut tog jag mig hem till lägenheten för att lämna väskan och ta med den väskan jag kom med. Betalade en ny biljett och satte mig på tåget hem till Sthlm istället. Till slut kom jag hem, hungrig och inte riktigt koll på vad jag gjort idag. Försökte uppmuntra med att jag iaf hunnit träffa lite vänner en kort tid och lämna lite kläder osv. Och Jesús reser också hela dagen idag, så jag är inte ensam.

 

I måndags var det fullt hus hos oss när pappa fyllde år. Eftersom jag inte har några släktingar här i Sverige så känns det verkligen som att alla pappas vänner som varit med oss redan åren innan mig så känns det som att de är mina släktingar. De har känt oss livet igenom och lär nog finnas i våra liv ett bra tag till. Många grattade mig för förlovningen och gav lyckönskningar. Det var kul att se hur glada de var för mig, kanske just för att de vet mig sen bebistiden.