Jag följer TV4s rapporter om konståkningen, där en åkare och mamman kommit ut att åkaren inte fick tävla efter att hon varit borta på diabetes-behandling.

SKF (Svenska Konståkningsförbundet) har kommenterat och båda var med i dagens Nyhetsmorgon. Tack o lov gick det bra på Nyhetsmorgon. Det verkar inte vara totalt krig mellan dem och det verkar som att mamman till åkaren bara vill poängtera och komma med att det inte är bra med sånt i sporten. Förhoppningsvis...

 

Det här har ställt till det för sporten.

Jag vet mycket väl som tränare att det finns tränare som inte behandlar sina åkare på schysst sätt. Tack o lov verkar det inte vara så i vår klubb! Men jag vet andra klubbar som har tränare som inte riktigt tänker på åkarens bästa. Jag är glad att just vår klubb inte har det så, och jag hoppas att åkarna i vår klubb, oavsett ålder, trivs bra. Jag som även jobbar med skridskoskolan tar genast tag i saker som föräldrar har synpunkter på. Oavsett vad de kommer med så gör vi vårt bästa för att de ska trivas och tycka att det är roligt att komma till oss varje söndag morgon. Jag har en toppen-crew bestående av tränare och föräldrar som hjälper så det blir bästa möjliga för alla medlemmar.

 

Samtidigt vet jag att det finns sånt här skit, jag menar riktig skit inom den här sporten. Det är ingen rättvis sport, men i Sverige vill man ha det rättvist. Konståkning är INTE rättvis, det kan jag säga efter alla år. MEN det beror inte enbart på miljön, varje åkare är unik. Varje åkare har sina egna potential, alla kan INTE bli världsmästare inom sporten. MEN det är viktigt att alla åkare kan erbjudas att träna/tävla oavsett nivå och potential. Det dock, är inte alltid lätt. Vissa klubbar är mer inriktade i elit, vissa mer inriktade i bredd. Särskilt i en stad som Stockholm där det finns klubbar i varje del av stan så kan även klubbarna ha lite olika mål med sina åkare. Passar det inte att vara i en klubb där det är mycket bredd och mindre elit så kanske det är bra att söka sig till en klubb som är mer riktade för elit, etc.
En klubb kan inte ändra målsättning på en natt bara för att en åkare inte får tävla i den klubben.

Men en klubb kan försöka se till att åkare kan få chans att tävla, istället för att blint säga att det inte går.

 

I vår klubb är vi otroligt många medlemmar (ökar varje år) men har samma antal istimmar varje år. Med andra ord, vi kan inte erbjuda träning för alla. Vi kan t.ex. inte erbjuda vuxengrupper, men vet andra klubbar som har det. Vi kan inte erbjuda hobbygrupper (grupper som tränar men inte tävlar) men vet andra klubbar som har såna grupper. Vi kan inte erbjuda synkro-konståkning (teamåkning) men det finns andra klubbar som kan det. Varje klubb har sin målsättning.

 

Sist behöver jag säga, om det finns åkare och föräldrar som känner att de inte blir schysst behandlade, då ska de träda fram. Inte på ett aggressivt sätt. Träd fram, men prata, var sofistikerade, förklara och var öppna. Det är den bästa vägen till fredliga diskussioner. Funkar inte det i sin klubb, gå vidare och försök kontakta andra. Förklara situationen istället för att gapa o skrika. Vi tränare är skyldiga till bra träning för åkarna, men vi kan inte se allt. Så lite feedback skadar inte, men på ett schysst sätt.

 

Konståkning är en fin sport, men det krävs mycket. Det kanske känns hårdare än i andra sporter eller aktiviteter, men det krävs disciplin för att komma någon vart.

 

Sen finns det alltid sånt här i alla sporter mer eller mindre. Sport = tävling.