Jag blev faktiskt klar med en uppgift! Distanskursens uppgift, jag skrev till o med lite extra innan jag lämnade in den, så den blev bättre på bara de få minuterna jag skrev på innan inlämning :) Så nu känns det lite bättre.

 

Har kvar en del att skriva på tentorna, och den tredje tentan har jag inte börjat med än. Den ska jag nog ta tag i imorgon eller senast på torsdag.

Men det kliar i mina fingrar! Jag känner stark kreativitet, men jag får inte ut den och jag vet inte heller vad det är jag vill göra! Känns som jag vill hitta på något kreativt, men vad det är vet jag inte, för det känns som det måste vara något precist, jag kan liksom inte bara sätta mig o rita något, det måste vara något mer exakt känns det som.

Hade ju uppskattat om kreativiteten togs ut på tentorna, vilken skön känsla det skulle vara då.

 

Men att bli klar med 1 av 4 känns skönt, nästan så skönt att jag inte vill göra något mer just nu. Men jag måste, och en av tentorna börjar lossna lite så jag kanske kan få till något bra på den till slut :)

 

 

Helt annan sak, igår fick jag en tankeställare. En tjej som gick i vår klass i början av första året omkom i en cykelolycka nyligen. Det känns otroligt konstigt att någon som vi umgåtts med och känt inte längre finns idag. Ung som hon var och med familj och pojkvän, ibland vet man verkligen inte vad som kommer hända nästa dag. Genast fick det mig att komma ihåg allt jag är tacksam över, alla personer som finns i mitt liv, det finns ingen orsak att klaga. För vem vet vad som sker imorgon, är man inte tacksam och uttrycker sina känslor för sin omgivning så kanske det kommer en dag då man ångrar att man inte gjorde det.

 

Ta inget för givet och var tacksam.

Det betyder inte att man inte få bli arg eller bli avundsjuk, det betyder att man ska påminna sig själv om vad man själv har i sitt liv.

Tänker på hennes anhöriga, och framför allt hennes pojkvän. Jag har svårt att föreställa mig hur han känner, någon han älskar och kanske tänkt leva livet ihop, som inte finns här längre.