Nu har andra dagen av lägret tagit slut. Mina fötter värker och säger att de inte alls är vana vid att finnas i ett par skridskor. Ja, senast var ju för över 2 månader sen ungefär... Inte konstigt att de protesterar nu. Jag har ju skridskorna på mig nästan en hel arbetsdag...

Men det är kul! Jag är glad att jag inte har mer än en föreläsning som jag missar den här veckan för att kunna vara här i Sthlm och jobba på is.

Dock känner jag att jag är ostadig, tråkigt nog. Skulle behöva ha några egna träningspass för att återfå full kontroll över skridskorna :P Men det funkar ändå.

 

Att gå in och ut från kyla och värme är dock värre... Det funkar i början av dagen, men det blir kallare och kallare i kroppen, till slut finns kylan inom kroppen och det spelar ingen roll hur mycket kläder man sätter på sig, ändå kallt.

Ibland undrar jag varför jag bor i ett kallt land och håller på med en kall sport när jag egentligen avskyr kyla. Komiskt va? Haha. Men konståkning går inte att gå ifrån så lätt, det är som ett beroende, går inte att bli av med så lätt.

 

Ikväll hann Jesús och jag ta en promenad tillsammans, kändes lite som att gå tillbaka i tiden då vi började att ses och alltid gick långa kvällspromenader tillsammans där vi pratade om allt möjligt. Skillnaden idag är att vi är ett, sammansvetsade. Trots att vi egentligen är så olika varandra så passar vi ihop som pusselbitar.

 

Dags att lägga mig snart så att jag får tillräckligt med sömn innan imorgon!