Jag har varit ganska frånvarande här märker jag. Senaste inlägget daterat i slutet av mars. Ja, det har hänt en hel del. Kanske också därför jag inte skrivit något för att jag inte haft tid.

 

C-uppsatsen sattes igång med raketfart och vi har varit upptagna så gott som hela tiden, ordet "helg" har försvunnit nästan helt och vi har kört så det ryker om våra hjärnor. Det har dock gått bra tack vare det tempot, vi har kommit så pass långt att vi inte behöver oroa oss lika mycket som början. Men samtidigt har jag varit såååå trött hela tiden. Känns som jag inte har tillräckligt med energi just för att jag varit igång så mycket. Nu tar vi en mikropaus i samband med Valborg, men vi är nog igång igen på söndag, om inte redan imorgon...

 

Min pappa har mått sämre och sämre, det har gått väldigt fort den sista tiden. Till slut fick vi honom att åka med ambulans till sjukhuset. Jag sov även över där en av nätterna. Därför har jag varit mycket i Sthlm också. Men eftersom jag också hade C-uppsatsen blev det en hel del pendlande mellan städerna, och kanske därför jag också var så trött hela tiden.

Men så en lördag var det dags för pappa att gå vidare i nästa skepnad. Han lämnade oss och jordelivet när det var en fin och solig lördag. Utan smärta och det var fridfullt.

Första veckan var tuff, jag hade svårt att koncentrera mig ibland och det var en berg-o-dalbana av hela mitt liv kändes det som. Andra veckan, den här, har varit lite bättre. Eller snarare, det har inte känts som att pappa inte är vid liv längre. Det har känts som att pappa finns nånstans, han är bortrest som han brukade vara, vi kan ringa honom om vi vill, den känslan. Det går liksom inte att greppa taget om verkligheten att jag inte längre får krama honom som förut.

 

Vi har fått massor av blommor och kort, telefonsamtal och mail från alla möjliga vänner och bekanta som tänker på oss. Det är ofattbart, jag är helt överväldigad av hur många som tänker på oss och stöttar oss. Samtidigt känns det så overkligt, de blommor som finns känns som att de finns där av en annan anledning. Vissa saker är väl bara svåra att greppa om kanske.

 

Vi har också planerat begravningsceremoni, den sker på torsdag. Är lite rädd för den dagen, samtidigt känner jag att det kommer bli skönt när dagen är förbi.

 

Nu är vi bara 5, och Mio. Känns obalanserat.