Snart har det gått en månad. En månad som har varit berg och dalbana. Har fortfarande svårt att förstå att pappa inte finns vid livet. Därför känns det som att han ändå finns bland oss nånstans. Det lär väl slå mig senare...

 

Men under tiden har jag suttit med c-uppsatsen så det ryker om den. Bokstavligen. Det rullar på, visst, men det tar sån tid! Men samtidigt så har det gått smidigt ändå måste jag säga. I jämförelse med hemtentor så har jag inte blivit trött på uppsatsen på samma sätt som jag brukade bli trött på hemtentor. Kan det vara för att man skriver om något som man tycker är intressant? Eller för att jag skriver med en så duktig tjej som heter Malin?

Om en månad står vi (förhoppningsvis) med ett examensbevis i handen, glada o nöjda med uppsatsen och samtidigt nervösa för framtiden.

 

Jag har farit mellan Sthlm och Västerås nu den senaste tiden. Mio har mått dåligt de senaste dagarna med diarré och spya. Vet inte vad som hänt henne, men hon mår inte så bra. Eller, hon mår bra när vi går ut. Men hon har nog inte det så kul i magen. Hoppas att det går över snart.

 

Måste också lägga in ett klagomål på det kalla vädret... Det är ju maj?! Brukar det inte vara varmt då? Men icke, igår kväll när jag gick med Mio var det 5 grader kallt.. usch, skulle ha tagit med mig varmare skor från Västerås... Och när jag sitter o skriver uppsatsen börjar jag frysa efter någon timme för att jag suttit stilla...

 

Igår jobbade jag i en annan ishall då vår ishall har stängt för denna säsong. Det lär nog också ha blivit min sista gång jag står på isen innan sommaren.

 

Mio underifrån, ser alltid söt ut men bilden är inte rättvisande :P